(Värsta AA-mötet) Jag heter Linda och jag är plockberoende…

Att inte kunna gå utan kryckor (mer än att hoppa på ett ben ett par meter…) blir till problematik i en trebarnsfamilj med hund. Jag kan liksom inte bära med mig speciellt mycket eftersom jag har jäm sjå med att förflytta mig själv.
Ni kanske kan förstå min frustration i ett hem där barnen inte bara lägger grejer här och där, utan systematiskt släpar fram grejer och sedan bara låter dessa miljontals grejer ligga kvar… Dessutom har vi en liten pillmakare vid namn Ture-terrorist som plockar där han kommer åt. Och finns det en tillgänglig stol som vi glömt låsa fast eller ställa in i bastun, då når han väldigt mycket! Som om det inte nog med detta så har vi ju även en apporteringsglad labbe som bär runt på våra skor och släpper lite var stans i huset.
Gahh! Man kan liksom bli galen på mindre!
För en plockgalen mamma är detta värsta behandlingshemmet med daglig terapi just nu. Att se allt, men inte kunna göra hälften. För snälla säg… jag är väl ändå inte enda mamman som plockberoende?!?!

You may also like

2 comments

  1. Åh vad jag känner igen det där. Fast jag har bara EN liten tjej här hemma som tycker om att dra fram ALLT!
    Hon har börjat förstå litegrann om att man inte får lämna småsaker på golvet eftersom Lillebror tar sig fram själv nu och såklart är nyfiken på allt.
    Kan inte tänka mig hur det skulle vara att inte kunna plocka plocka plocka.
    Men jag skulle älska att slippa!

Kommentera