Ska det vara en prekikovmaka?

Jag kör på i samma spår här på bloggen. Men vardagen handlar i det här hemmet mycket om jobb, barn och skolarbete.

I eftermiddags satt Matilda vid köksbordet och knåpade medan jag dukade fram mellanmålet. Morfadern dök upp, Elis tjatade om att han ville ha smurfglass som efterrätt till mellanmålet, Ture stod vid hallgarderoben och skrek efter snutten och Matilda hon skrev en restaurangmeny till morfar…

– Mamma, jag kan skriva allt nu. Det känns så skönt!

Och ja, det kan hon minsann! Hon ljudar och ger sig på allt. Hon är medveten om fällorna med E och Ä, Å och O, K och TJ m.fl. Men ändå blir det ofta fel :o). Men det är så underbart , och som jag skrivit tidigare älskar jag den här dialektala stavningen. Men det som underlättar mest och gör att man kan läsa och förstå nästan allt min lilla unge skriver är definitivt mellanrummet, den lilla luftspalten mellan orden. Den gör det så mycket lättare att utläsa vad som är skrivet!!

[Bloggat från mobilen]

You may also like

3 kommentarer

    1. :o) Japp, här var det dialektalt! Stockholmsbarnen borde verkligen ha det lättare för sig när det gäller stavning ;o).

Kommentera