När livet slocknar.

Igår, på min födelsedag, bestämde vi att det var dags. Vår älskade lilla Cisco skulle få somna in för gott.

Till vår lille Cisco vill jag säga; tack för alla dessa år vi fått med dig! Tack för all glädje, lycka, tröst, kärlek, vänskap, värme och trygghet du skänkt oss. Jag älskar dig oändligt mycket!!

Detta är så smärtsamt så jag kan inte beskriva det… Jag saknar ljuden, rörelserna, andetagen, blicken, den goa pälsen och sällskapet. Min kära älskade vän. Det värker av sorg i mig


[Bloggat från mobilen]

You may also like

10 kommentarer

  1. Missade visst det när jag kikade in sist men nu såg jag…Det finns inget värre… När vår (familjens) golden fick somna in efter 15 år så tog det mig ett helt år att komma över den värsta sorgen. Jag hörde henne länge, jag tyckte att allt påminde om henne… Nu som vuxen har jag fått ta bort en hund på grund av sjukdom och det var alldeles outhärdligt!! Det var exakt två år sen nu och jag gråter fortfarande ibland när jag tänker på det. Jag kan bara säga att jag vet hur det känns att förlora sin fina vän! All styrka!

  2. Ja det är ju tyvärr nackdelen med o har djur, att dom somnar in innan oss. Tur att fördelarna är så många fler.
    Styrkekram<3.
    Anna Nordström

Kommentera