Jag löste iaf problemet med barnomsorgen de där två veckorna…

Jag trillade på isbanan… Minns ni?
Sedan firade jag nyår, hade jättetrevligt. Tre dagar efter ”stukningen” dammsög jag linkande och startade lite tvätt innan jag stack till jourcentralen i söndags för att kolla foten. För säkerhets skull…
Visade sig att ett ben i skenbenet var av… Ni vet, det smala av de två långa benen i vaden. (Inget läkarspråk var det här…) Dessutom hade den nedre biten av benet trillat ner i foten så det var tydligen inte bara att gipsa. Men jag gipsades ändå, och sattes på en taxi till Karlskrona med order om att jag inte fick äta trots att jag inte ätit på hela dagen (typ…). Därefter hänvisades jag in på en avdelning med en tallrik mat framför näsan eftersom operationen skulle dröja till dagen efter. Men i samma stund jag skulle hugga in drogs tallriken undan och nu skulle jag istället duscha med det underbart uttorkande descutan och min gipsade onda och svullna fot för jag skulle opereras samma kväll. Jag duschade. Försökte ladda lite. Min plan nio timmar tidigare när jag åkte in till jouren var ju inte riktigt att bli uppskuren och få en borrmaskin i benet… Sedan stapplade jag ut och fick besked om att operationsläkaren satt hemma och inte tänkte offra sin hemmakväll för mig. Istället kunde jag nu få äta äckligkorvgryta som var uppvärmd för andra gången….
Igår blev det op. Ett snedställt gips fick jag också på foten som vi fick bryta upp idag och göra om. Dessutom har jag under dessa tre dagar på sjukan fått sex torra mackor (förutom den oätliga korvgrytan…) Kanske skulle stannat längre….För även om inte mackor är det nyttigaste så hade nog tom jag blivit smal om jag endast fått två mackor om dagen…
Skönt att vara hemma. Men jag har så förbenat ont och även om jag inte sovit de två sista nätterna betvivlar jag att jag kommer att sova i natt. Går liksom inte att ligga på något sätt så att det inte gör ont och de djäkla pillerna hjälper inte ett skvatt. Det känns ungefär som om någon har sprättat upp mitt ben, borrat fyra hål i benet , skruvat in lite skruvar på måfå för att fästa en metallskena och sedan snurrat en ståltråd runt benet för att hålla ihop stumparna….
Bild kommer i morgon…. För ja, man kan få en sådan bild med sig!! Och detta gjorde verkligen Matildas dag…

You may also like

9 kommentarer

  1. Ojojoj! minst sagt!
    Och det där med sjukhusmat.. antingen snålas det så man måste säga till själv när man märker att andra får mat, och då är man väldigt besvärlig, eller så kommer de gladeligen då och då med mat som ser ut som någon annan stackare på sjukhuset redan ätit (om man säger så..).

  2. Usch då, vilken cirkus det blev.
    Skönt att du är hemma igen trots allt. Nu får du istället goda smörgåsar och vem vet, kanske får du lite annat också.

    Hoppas att du kan få sova inatt. Om inte annat så får du iallafall ligga i din egen säng.

    Kram

  3. Neeej Linda, va fasen säger du:-( Hua va hemskt…:-( Skönt att du åter är hemma igen och att de gick så bra som de gick…
    Äckloga sjukhusmaten oxå.. Ingen hitt, bra med en liten bantningskur kanske;-) *fniss*
    Ta de nu lugnt och åk int på några skridskobanor utan håll dej hemma istället;-)
    Stora kramar K

  4. Tack Sanne!

    Får väl kontra med; hör av dig när du vill komma hit, fixa fika och passa barn :o).

    Så djäkla ledsen för att behöva skjuta på jobbstart. Var så taggad…

  5. Ähh, de andra patienterna som bara låg o latade sig fick säkert mat. Jag var ju tvungen att fasta, opereras och sedan kärkas i sju timmar. Sedan var det ju typ bara frukost och hemdags ;o). Man vill ju hem så fort som möjligt…

    Hm, hoppas det bättrar sig snabbt. Just nu kan jag inte ens ta ner benet från soffan så det är en pina att bara gå på toa.

    Kram!

  6. Herrej*vlar Linda!
    Kanske ska sluta betala skatt om det enda de pengarna går till är torra mackor å osäkra insatser?!
    Hoppas du slipper värken snart!
    Kram

Kommentera