Jag är förföljd…

Helt galet är det. Förstår inte vad det är för fas barnen går igenom. För det är väl en fas?!
Idag när jag var på skolan och väntade på att Matilda skulle sluta stod jag utanför entren och väntade medan Elis åkte rutschkana i skogsbrynet. Plötsligt springer han mot mig och jag tänker; ”bra, han kommer”. Plötsligt sliter han ner sina byxor, sätter sig på huk och panikbajsar PÅ SKOLGÅRDEN!!
Stackars lilla Elis!! Han kom på att han behövde på toa alldeles för sent och hann inte. Så jag tycker allt lite synd om honom. MEN jag tycker synd om mig själv också!! Kan vi inte få en dag utan incidenter med ´detta äckliga bajs?!
Dessutom! Jag skriver om det… Helt sjukt!
Innan jag fick barn skulle jag aldrig prata med andra om mina barns bajs… Om jag fick en egen-kväll skulle jag inte ens prata om barn. Ha, ha, ha, säger jag bara!! I dagsläget pratar jag inte bara bajs! Jag bloggar om det.
… och än en gång. Stackars Elis! Fast felet kanske är mitt eftersom jag aldrig grävde en grop…

You may also like

2 comments

Kommentera