Hur kunde jag från en dag till en annan bli ett helt år äldre?

Igår firade vi födelsedag här hemma. En helt vanlig torsdag, på en helt vanlig jobbedag. Men väckt blev jag av fin fin sång och superfina paket. Dessa hann jag tyvärr inte fota för Ture var så väldigt snabb med att riva av pappret. Praktiskt med barn, man slipper liksom anstränga sig själv. Dessutom kan man halvsova under paketöppningen för när pappret väl är av liner det genom luften:
– Titta mamma!! Du fick en klocka!!
– Kolla, massa choklad också!! Får vi smaka?
– Åhh, en bok med mat i. Äcklig mat. Blääärk.
Nöjd och glad for jag till jobbet där jag  blev intervjuad om hur det känna att ha blviti så här gammal. Hm, lite lurig fråga med tanke på att intervjuaren/rektorn idag fyller sexa -trea… Men vi enades om att vi fortfarande var både superunga och supersmala. Det är ju bara omgivningen som åldras!! Eller hur!?? För alla har vi väl mött någon person som man inte sett sedan gymnasietiden och så plötsligt utan att mena något illa dyker ändå tanken upp i huvudet; ”Oj, vad hon har blivit gammal!” eller ”Oj, hon har lagt på sig ett par kilon.” Precis som att en annan ser ut som sexton ännu… 
Och trots att jag två gånger om höll på att ställa till det för mina kollegor lyckades de överraska med sång och paket. Det är bitterljuvt att bli tagen på sängen. Ja, ni vet. Lite så där; oj vad ni är supergulliga som kom ihåg… men hu, nu blir jag lite generad och vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv. En fin flaska vin fick jag som ska avnjutas en kväll när barnen sover tungt och ett presentkort på handelsföreningen i stan på hela 500 kr. Verkligen ingen dåligt present. Frågan är bara vad jag ska köpa när jag nu ska köpa något till mig själv och får välja precis vad jag vill?? Det står verkligen stilla. Något säger mig iaf att jag borde uppsöka en guldsmed eller likande för att köpa något minnesvärt. Men vad vill jag ha??
Kvällen avnjöts med god middag, färsk sparris, oxfilé,m potatisgratäng och ett glas rött. Ljuvligt att komma hem från jobbet och bara kunna sätta sig till bords. 
-En helt vanlig dag. Men jag kände mig väldigt uppvaktad :o). Och dessutom tror jag att jag stannar på min ålder jag hade i förrgår, den låter så mycket trevligare när man tar siffrorna i munnen :o)

You may also like

2 comments

Kommentera