Dagarna och veckorna snurrar snabbt!! För snabbt?

Känns som att vi knappt hinner med här hemma. Slits mellan roliga aktiviteter och fikor, studier, gruppträffar, högskoleexamineringar, tentor, badhuset, gympa, jobbsök, intervjuer, jobbrelaterade samtal, julbak, julpyssel, julpynt, utvecklingssamtal, inflytanderåd, hämtingar och lämningar… Ja ni alla vet. Det händer så mycket hela tiden. Och så mycket roligt så man måste bara vara lite här och lite där… :o).

Jag bjuder på en skildring ur vår vardag…

Morgonen började tidigt, dagen efter att Audin hade klappat ihop totalt och däcken höll på att flyga av… Ska man iväg i vettig tid gäller det ju att komma upp före åtta iaf. Dessutom var inte andrabilen ”Passaten” heller den friskaste bil som rullat på vägen. Den lät knirr-knirr och gnissel-gnissel och ärligt talat var jag lite orolig för att göra en favorit-i-repris med gårdagens händelse fräsh i minnet. Jag jagade verkstad, ringde far, gjorde frukost, ringde Lars, ringde far, ringde verskstan, ringde Lars, borstade tänderna på barnen, ringde far, körde ut soptunnan, pratade med grannen, ringde far, tvingade grannen att köra ut sin soptunna, ringde Lars och insåg sedan att vi inte hade något att äta på badhuset så jag kokade snabbt upp ett par korvar och packade ner lite frystorra bröd tillsammans med lite sockerkickar. Så lastade jag knirr-knirr-bil med ungar, vagn, badkläder och mat. Sedan körde vi till verskstan och så ringde jag min far när vi fortsatte köra till badhuset.

Väl på badhuset var allt toppen. Ungarna älskade det! Ture satt i vagnen och åt i fyra timmar. Jag funderade på hur många missade samtal jag hade på mobilen… Barnen åkte rutchkana, träffade inte bara grannbarnen vi åkt dit med utan även andra grannbarn, hade det toppen! Jag hälsade på en mamma som verkade känna mig väldigt väl… Jag kände inte igen henne… Ägnade ett par ögonblick till att fundera på om jag borde känna igen henne…

Insåg att det var lika bra att plocka upp barnen innan de fick värsta psykbrytet och duschade av dem. Satte in dem i knirr-knirr-bilen igen och körde till far för att bli bjuden på fika. Ut med barnen ur bilen… In med dem i hans hus, av med kläderna… På med kläderna igen, ut ur huset, in med barnen i bilen igen… Far har inte tid att fika!! Han behöver hjälp med internetbanken så han tycker att det är bättre att jag kör hem och loggar in på hans internetbank… Tack för utebliven fika och griniga ungar! Knirr-knirr-och lite gnissel…. Pratar med Lars på väg hem. Svarar på fars samtal på väg hem. Nej, jag är inte hemma… Nej, jag kan inte logga in på din bank än!! Kör på bensinångorna för att hämta upp Lars och vidare till macken där Lars konstaterade att jag hade hela fem liter kvar…
Hem med gubbe och barn och bilhel***e… Öppnar ytterdörren och stiger in i köket..
– (Jag) Va f*n! Det känns ju som att vi har värsta golvvärmen i köket!!
– (Maken) Ja, alltså det blir ju så när någon lämnar en spisplatta på fyran och sedan åker iväg en heldag…

Ja, man somnar iaf gott på kvällen. Men ibland känns det som att man är överallt, och gör hur mycket som helst. Ändå kommer man ingen vart och blir aldrig klar… Vi är nog många småbarnsföräldrar som bär på den känslan…

You may also like

1 comment

  1. Oh hjälp vilken tur att det inte hände något "i köket" medans ni var borta.
    Kändes som om ni använde ganska mycket av den tur man har "tilldelats per dag"…

Kommentera