Ber om ursäkt för mitt falska leende…

Härligt! Tjolahopp! Tisdag och jag och småknattarna ska in till stan för att handla julduk och ett par julklappar. Elis är lovad korv och vi ska ha trevligt, därefter hämta Matilda på skolan och stanna kvar på lekplatsen…

Innan vi drar har jag sköljt bihålorna med någon saltlösning, tagit nässpray, kortison, alvedon och dexofen. Det här går bra! Nu ska bihålorna hålla sig i schack.

Hinner knappt in till stan förrän det börjar hända grejer. Bihålorna känns som om de är instoppade bakom ögonen och så bankar det ända upp i huvudet. Illamående av huvudvärken. Så in i nordens dundrande huvudvärk. När jag betalar till tjejen på Hemtex ser jag henne i pixlar, som en dåligt upplöst bild. Elis tar tillfället i akt och passar på att fråga varför bara ena kassan är öppen, det är ju faktiskt tre kunder i butiken påpekar han. Sedan konstaterar han att tjejen har mer pengar i sin rödakorset-sparbössa än vad han har i sin ugglebössa. Så kanske hon kan dela med sig så de har lika mycket? Nähä, nej! ”Snål tycker jag hon var mamma!!”

Ut på gågatan. Huvdet bankar, illamåendet bränner i halsen. Då börjar det rusa i hela kroppen, hjärtat slår dubbelslag, blodet dundrar i kroppen och yrseln kommer som ett brev på posten. Håll i vagnen! Håll i Elis!! Vi ska inte fråga brevbäraren om du får provsitta hennes bil… Andas, andas!! Inte kräkas! Andas frisk luft.

Ja, men det här går bra nu. Puh, klarar nog av Göranssons guld också. In i affären. Elis snurra inte för fort på halsbandsstället! Elis, titta fint på armbanden. Elis! Elis! Hjärtklappningen börjar om… Tanten i kassan måste ringa och dubbelkolla priset. Tanten tar en evighet på sig att slå in paketet. Tanten gillar att kallprata. Tanten vill veta hur vi ska fira jul. Tanten vill visa Elis klockorna. Jag försöker svara trevligt och ler falskt. Försöker agera normalt medan jag funderar på om jag kommer att hinna kräkas innan jag svimmar….

Ut på gågatan igen. Konstaterar krasst att jag klarar inte ta mig hem med barnen. Letar igenom jacka och skötväska efter mobilen. Nix pix, fillidix! Så, gå 500m till Lars kontor eller 500m till bilen? Ok, vi tar bilen då. Andas! Andas!

In med barnen i bilen, vagnen och allt annat. Kräks i buskarna nere vid ån för att sedan konsterara att jag haft a-lagarna på andra sidan buskarna som publik. Rätar på ryggen, möter A Jensens blick (han som åkte dit för mordförsök efter att ha stuckit en penna i halsen på en av sina kompisar för ett par år sedan) och hälsar lite klämkäckt. Konstaterar att det måste vara den totala undergivelsen att kräkas framför en gäng a-lagare… Samtidigt som jag funderar på om jag är fet för att jag ätit mig till det och faktiskt förtjänar det eller om det faktiskt beror på en ”felinställning” i kroppen. Beslutar mig snabbt för att jag det kanske är dags för ett besök på lab och provtagning för att kolla T4 även om de här skoven med hjärtklappning, yrsel och förvirring kommer mer sällan nu.

Sätter mig i bilen. Beslutar mig efter en närmare halvtimman att försöka ta tag i situationen. Kör till Mc-D, köper varsin cheeseburgare till pojkarna som lunch och de äter glatt medan vi kör upp till skolan för att hämta Matilda….

Förlåt tanten!
Förlåt a-laget!
Förlåt alla medbilister!

You may also like

3 comments

  1. Förresten: De kostade 300 kr att ta ut min förlovningsring och så putsade de upp den oxå;-) Men jag vet att de kostar mer att ta ut sin vigselring, för då plockar de bort pärlorna och då blir de mycket dyrare… (Túr att man inte är git då;-))

    Tusen tack ör dina ord på min blogg oxå!! Vi ska kolla upp allt nu för jag hatar verkligen denna lukt:-( Skönt att höra att de är fler som har haft de som oss…
    Kram K

Kommentera